När man stiger in genom koloniområdets grindar sker en märklig förvandling. Det regn man nyss svurit en ramsa över i väntan på spårvagnen, blir plötsligt en välsignas sommarskur, bra for odlingarna. Stressen dunstar bort vid anblicken av alla blommor och koltrastens vemodiga toner gör att man blir varm om hjärtat.

Även tillfälliga besökare slår av på takten, tittar, luktar, njuter och deras mungipor vinklas uppåt i ett vänligt leende. Sen må man vara gammal eller ung, ha tantkappa och förståndiga skor eller grönt hår, platådojor och ring i näsan.

Förälskade tonåringar promenerar sakta hand i hand och man kan känna deras längtan efter ett litet, litet hus i en blommande trädgård och det skulle vara deras alldeles egna.

Snickaren från det närbelägna bygget tar en tur i kolonin på middagsrasten. Han saktar stegen, böjer sig fram och luktar på syrenerna när han tror att ingen ser – och ler lite. Kanske påminner doften honom om mormors trädgård, for länge sedan försvunnen.

Detta lilla paradis ligger omgivet av välskötta landshövdingehus i Majorna. Den har funnits sen 1916, till nytta och glädje for tusentals kolonister och besökande. Från början en mera sluten värld bakom staket och låsta grindar, men numera en välkomnande oas, som gjord for stilla promenader. Må den få finnas kvar för all framtid och erbjuda lust och fägring åt alla och envar.

Gun Staxenius

från boken Slottsskogkolonin – Värd att bevara med tillstånd